Hade jag kunnat så...

Hade jag kunnat så hade jag tagit hand om alla lidande djur i världen. Det finns inget som berör mig lika djupt som djur. I Bosnien har jag sett många hemlösa hundar hur de rotar bland skräp för att hitta något ätbart.

Jag blir både ledsen och irriterad på mig själv och min känsla av hjälplöshet. Varför kan inte jag göra något åt det? Varför kan inte vi alla vara lite mer mänskliga och lite mindre destruktiva...

Jag mötte den här lilla sötnos i min mormors by. Otroligt charmig och go' vovve.
Och hungrig och smal var han också. Han fick mat av mig och vilken glädje han visade. Pojkarna som tar hand om honom är fattiga och jag fick veta av en kvinna i butiken bredvid att vovven blir illabehabdlad av dem. :( Jag vill ta hem honom... :(

Spår av krig

Bosniens blodiga historia gör sig påmind nästan överallt. Bosniens städer är och har alltid varit fulla av kontraster, skillnader som vävs samman i en enda helhet. Nytt bredvid gammalt, renoverade lyxprojekt står bredvid förfallna hus, tradition samspelar med modernitet och i allt detta syns spår av kriget. Det syns i texterna, på husen och på gatorna.
Jag har fotat ovanligt lite de senaste dagarna. Det beror på att vi mest varit på ärenden och besökt familj och vänner.

Idag var lite annorlunda då vi besökte tunneln som byggdes under flygplatsen i Sarajevo och ändvändes som tillflyktsväg under sista perioden av krigstiden.

Citat av Bosniens första president.
En liten glimt av ingången till tunneln
Huset som den s.k. Räddningens tunnel byggdes ifrån.

~~syrenya~~

Bosniskt hembakat frukost gjort på bovete

På väg mellan Tuzla och Sarajevo stannade vi i den traditionella restaurangen Nišići och åt "heljdina lepina" och "heljdini ustipci" med hemgjord ost och så "sutlija". Billigt, gott, naturligt! Jag ångrade att jag inte tog bild på restaurangens traditionella gammaldags inredning.

~~syrenya~~

RSS 2.0